N 36 24 51 W 005 09 42,
det vill säga båthamnen. Planen såg inte alls trevlig ut när säkert 50% var täckt med lervatten. Jättestora pölar som inte försvunnit på förmiddagen. Då är man glad att det finns campingar även om de inte är förstklassiga.
Därefter fortsatte vi efter strandpromenaden och så slutligen parkerade vi bilen på Avda Andalucia för att promenera i de "nyare bostadskvarteren". Estepona är dock känt för sitt historiska centrum med charmerande vitkalkade hus med krukväxter och konstnärligt målade keramikplattor.
På hemmaplan har vi börjat vänja oss vid graffiti på våra hus, broar m m. I Estepona har politikerna valt en annan linje. De har bjudit in lokala konstnärer att fritt få fylla de nya "dukarna" i bostadskvarteren. Genom detta arrangemang har turisterna kommit ut ur de gamla gränderna och det har blivit liv och rörelse i bostadskvarteren. Esteponas varumärke har förstärkts och stan har hamnat på "kartan" som en starkare semesterort. När vi promenerade runt var där många turister med kameror på magen. Följer man gatukonsten upplever man staden från en ny vinkel.
Dia de Pesca målad av Jose Fernandez Ries. Målningen är Esteponas och även Spaniens största väggmålning hitintills. Det ser ut som fiskaren kastat sin lina och fångat fisken, men jag har inte tagit kort på alla husen emellan fiskaren och slutligen fisken.
Madre Amorosa och La Mirada de un Nino av Francisco Alacorn. Två målningar i svartvita nyanser som visar den moderliga omsorgen resp den barnsliga kreativiteten.
Flickan som står och vattnar trädet. Märk väl att trädet är levande! Nu lär det finnas ca 20 väggmålningar och de växer ständigt eftersom det är ett ypperligt tillfälle att bli mer känd i hela världen.
Stan är också känd för sina trånga gränder med många krukväxter utefter fasaderna.
Vi kör vidare med Micran
We 3