En strapatsrik hike

Vi stannade ytterligare en dag i Granada eftersom Monachil ligger endast 8 km från Granada. Vi visste att där fanns det möjlighet till att vandra i en spännande miljö. Nya bussturer, kolla tidtabeller och tänka på att det var lördag. Men till slut fick vi ihop det. Men vad var det som lockade oss, jo de hängande broarna i Los Cahorros i Monachil. Byn har ännu inte drabbats av massturism, men eftersom det var lördag var det många spanska familjer som vandrade leden och det blev på sina ställen mycket trångt. 

Monachil har många peaks som överstiger 3000 m varav den mest kända är Pradollano, Europas sydligaste ski station, Sierra Nevada. 

Den imponerande canyonen ligger två km från byn och allt är bara uppför. Det är nyligen som leden har blivit känd. Tidigare var det enbart klättrare som besökte canyonen. Som vanligt brukar ett skidparadis inte vara känt för hiking utan just för skidåkning. 

Även vid denna tur följde vi floden,  Rio Monachil. 

Det har inte regnat på länge, busshållplatsen utanför campingen och en vägskylt.

Trots att man ska följa floden är det jättebrant uppför och det tog på krafterna. Men skam den som ger sig. Vi skulle gå till broarna och de trånga sektionerna, det var dagens mål.

Som synes finns det mycket att välja på

Vackra landskapsbilder

Detta är den längsta bron, 55 m och 15 m över floden.

Försök till en selfies, Tore o Unni tar det lugnt.

Många gillar att hoppa och springa på bron för att få den i gungning. Alla vill inte passera då utan stod och väntade på att bron skulle bli tom. Vi klarade det bra trots höjdrädsla och obehag vid rullande. Väl över den långa bron börjar en mycket trång sektion som innebar ett krypande eller att vada i floden. 

För att visa att det inte är vi som är pjåkiga har jag för jämförelse hämtat några bilder från nätet som visar den tuffa trånga sektionen. 

Ett kämpande

Turen är spännande och säkerligen mycket vacker vår, sommar och höst då löven har sina årstidsbundna färger. Men vi upplevde ändå det som fängslande eftersom träden var mycket gråaktiga och solen sken och det var ca 22 grader. En annan färgskala som är vacker då solen lyser. 

På hemvägen fick vi se en "getbonde" med alla sina gäster. Om de skulle hem eller ut på nytt bete förtäller inte historien. 

Väl hemma efter en mycket lyckad utflykt men strapatsrik vandring, berättar appen "HÄLSA" att vi gått ca 10 km och bestigit ett 25 våningshus. En jättebra liknelse då vi kämpat mycket uppför och sedan nedför för man måste nämligen gå tillbaka samma väg. 

Efter denna dag blev det en vilodag tänkte vi. Men solen sken och ut åkte mattor och sängkläder. Även en tvättmaskin gick och efter det blev det vila med lunsch på campingens restaurang. När vi nu är inne på att nämna campingen så är den mycket trevlig med ett otroligt spanskt utseende. 

Driksvattenhämtningen, trappan upp till poolen, entrén och vår plats.

Öppen eldstad i restaurangen, ger 100% mys, Tore o Bengt grillar sitt kött själva och Unni och jag åt Kabeljo med mycket gott till. 

Restaurangen har många gäster från byn, vilket är ett gott betyg, och det är stim o gratulationer både till höger o vänster på kvällarna. Inte så att vi blir störda utan mer att det visar arr restaurangen är populär. 

Vi har verkligen kosat oss, som norrmännen säger, dessa 4 dygn vi legat på camping Reima Isabel!. I morgon rullar vi vidare, vart står skrivet i stjärnorna,  likaså när vi får Wi-fi. 

Till dess ha det gött

We 4