måndag 29 februari 2016

Naturens förmåga att skapa skönhet

Den sista  eftermiddagen med Smarten ville vi ägna åt kustlandskapet med sina fantastiska klippformationer och sandstränder. Det är trots allt den vackra kusten (och det varma klimatet) som gjort Algarve till ett av södra Europas mest omtyckta resmål efter det att flygplatsen i Faro byggdes någon gång på sextiotalet. 

Vi drog österut för att besöka några klipphöjder och stränder. 
Här fick jag mitt lystmäte mättat genom att vandra mellan slipade stenar och nyss nerfallna klippblock från de höga klipporna. Överallt finns varningsskyltar med "Danger" som visar vilka områden som är i farozonen för nedfall. 
Mellan klipporna finns stränder som utnyttjas av fiskarna. Här har de landat tidigt på morgonen och sitter nu och rensar sina nät utanför sina blåa sjöbodar. 
Den fortsatta vandringen visar på ytterligare röda sandstensklippor och härliga badstränder. Man förstår att kusten lockar till sig tusentals turister varje år. 
Havet har med hjälp av stormigt väder slipat och format dessa vackra sandstensklippor. Det är inte alltid som havet är så här lugnt som det var vid vårt besök. 
Men det var bra för oss eftersom vi kunde vandra mellan stenarna och ibland fick vi hoppa över vattenstrilar eftersom havet var på väg in. 

Detta var en eftermiddag med massor av naturens skönhetsunderverk. Eftersom den bohuslänska graniten är så stenhård får vi inte uppleva samma fenomen på hemmaplan med t ex håligheter i berget.  Men havet slipar även våra berg men inte med så dramatiska utseenden som här nere, utan till vackra runda hällar istället. 
Bilder från vår stellplatspärla i Bohuslän.

Nu har tre dagar med hyrbil gått till ända. Vi har valt ut de orter på Algarvekusten som intresserat oss mest. Andra orter kan också vara av intresse men lite är bra att spara till ett ev senare besök. 

Ha det gött
We 4 

fredag 26 februari 2016

Sightseeing i Albufeiras närområde

Efter att ha besök "Världens ände" och Silves ville vi göra turer med hyrbilen i närområdet. Vi besökte lite olika hamnar, stellplatser med mera. 

Första avstickaren blev till marinan i Albufeira för att kolla in de pastellfärgade husen.
Läckra som smågodis står de där i en enskild miljö, men affärslokalerna var tomma till 95%.

I Gale körde vi ner till stranden för att där hitta en nybyggd VW hall som skulle ha en exhibition av den  nya Tighuanen. Massor av portugiser var inbjudna och skulle bussas ner till utställningshallen berättade vakterna. Vi parkerade vår lilla "Smart for four" som vi hyrt utanför avspärrningarna och hoppades att inga lapplisor skulle vara aktiva. Därefter tog vi oss ut på en uppbyggd träspong som en hotellkedja sponsrat med, för att skydda dynerna och markvegetationen.

Ett välbyggt promenadstråk.

Vi tog oss också till stellplatsen där, N 37 05 34 W 008 18 40 och där stötte vi på många svenskar som trivdes. Men jag tror att platsen inte hade några duschar. 
 
Nästa anhalt blev Armaco de Pera där vi kollade runt på stellplatsen och byn. 
 På stellplatsen N 37 06 02 W 008 21 21 fanns det möjlighet att tömma toa/gråvattentank samt fylla på vatten. 
I Pera finns även Mikkis stellplats N 37 07 44 W 008 19 23 en plats som ligger långt från byn och stranden. Att vi åkte dit var för vi visste att där kunde man få tag på HB tillbehör. Stängt, men det framgick att det var Moveras produkter man kunde beställa. 


En lustig syn som mötte oss var de "uppklädda trädstammarna och lyktstolparna". 
Virkade spetsar, blommar o blader, och virkade lappar fanns det gott om.

När man kör så här planlöst och stannar och pratar med svenskar finner man att klockan springer iväg. Vi vände tillbaka till vår stellplats i Albufeira för att koppla av en stund. Eftermiddagens mål var att kolla in stränderna runt Albufeira och framförallt olika klippformationer. 
Men det beskriver jag i nästa inlägg. 

På hemvägen fann vi också en ny stellplats precis efter N125, N 37 07 26 W 008 19 33, namn o ort har jag ingen uppgift om. Men en betongplatta var underlaget, hur trist kan det få bli när det ska byggas nytt. Nä inget för oss, men i nödfall så okey då. Där tillämpades differentierade priser beroende på stor eller liten bil. 
Tyvärr lite spegelbild på köpet! 

Ha det gött
We 4



Ett besök i Silves

En huvudstad en gång i tiden under morernas tid, dvs morerna erövrade delar av Portugal på 700-talet och behöll det i ca 300 år. 
Silves ansågs ha ett strategiskt bra läge så det byggdes en befästning här. Borgen ligger högt på en kulle med utsikt över bördiga dalgångar med apelsinlundar och fikon. Vid infarten till Silves lyser den röda sandstensborgen i solen och hälsar en välkommen. 
Idag har borgen tio torn vilka har byggts till under olika perioder. Den yttre muren är enligt mina mått mätt minst 90 cm tjock och sedan tillkommer småtornen som jag uppskattar till 40-45 cm. En ganska rejäl befästning får man säga. Innanför borgen fanns ett palats i vilket bl a härskaren av Sevilla bodde från 1053. 
Utgrävningar från palatsdelen, rester från cisternen, delar av vallen och slutligen bron till Silves.

Borgen har också tjänat som kristen fästning då den intogs av kristna riddare 1242 och slutligen har den också tjänat som fängelse. 1910 blev fästningen klassificerad som National Monument. 

Väl färdiga med vandringen i fortet blev det besök nere bland de smala gränderna med sina kullerstensgator. 
En liten fika på Café da Se

Självklart besökte vi också kyrkan med sina valvbågar i sten och dess målade fönsterglas.
Även denna utflykt blev en lyckad dag. 
Ha det gött
We 4

torsdag 25 februari 2016

Världens ände

..... ja så trodde man på medeltiden att den vindpinade udden Cabo de Sao Vicente i Europas sydvästligaste hörn var och nu har vi varit där. Det är inte bara en udde vilken som helst. Det är en plats med 60 m höga klippor som stupar rakt ner i Atlanten. 
Vågorna har eroderat berget så stora ihåligheter har bildats och även långa sandstränder emellan klippformationerna. 
Fyren som når 95 km bort är ett betydelsefullt riktmärke för sjöfararna och den lär vara den kraftigaste fyren i Europa. 
Denna södra del av Portugal är en viktig häckplats  för hökörnen, tornfalken, storken med flera andra fågelarter. 
För att underlätta för storkarna har man gjort häckningsplatser för dem. Lite svårt att se, men det var många runda boplatser på vägen ner. 

Åker man hit blir det även en sväng till Sagres. Sagres har ett gammal fort som också ligger ute på en udde. Det var Henrik Sjöfarare som uppförde fortet och han lär ha startat en sjöfararskola. Det finns inte mycket kvar av den ursprungliga muren och muren var under "stor renovering" vilket påverkade vårt synintryck av fortet. 

Den enorma vindkompassen av småstenar Rosa dos Ventos mäter 43 m i diameter och sägs ha använts av Henrik. 
Uddens fyr
Och det enkla kapellet Nossa Senhora de Graca. 

Vi körde utefter N 125 och fick därför känna på det portugisiska vägarbetet. Miltals med vägarbeten som vi hoppas snart är klara för köerna var irriterande. Men det finns ljuspunkter utefter vägen också, titta bara på de färgglada potteryhusen. 
Härligt!
Ha det gött så hörs vi snart igen!
We 4

måndag 22 februari 2016

Så BEKVÄMT!

Nu har vi fastnat i Albufeira. Vi kom hit i onsdags och står på stellplatsen. Nätterna är nu varmare, ca 10 -12 gr och vi har haft fina solskensdagar med rena rama sommarvärmen. Dessutom har det kommit några regnskurar på nätterna vilket gjort att luften är härligt fräsch och inte minst tältmattan har blivit ren. 

Vi upptäckte att Albufeira är kuperat, i och med det ganska cykelovänligt, så elcyklarna har fått stå i garaget och det har i stället blivit långa promenader på mellan 8-10 km dagligen. 

Några roliga bilder från orten:
Rondellsnokarna
Watch me
Vilka härliga "rondellhundar" dom har i stan, det är annat mot våra hemma som oftast är ordentliga ihopplock.
I går gick vi även en tur på stranden och sommarhärliga tankar rusar runt i huvudet. Det krävdes lite dricka och för omväxlingsskull blev det en pizza på Harrys i gamla stan med varsin stor öl. 

Gatulivet är i gång!

Väl mätta och belåtna var det dax att klättra hemåt. Då ser vi detta underverk. Tänka er vi slipper att klättra upp! 
En rulltrappa
Vips så var vi hemma. Jätteskönt att inte behöva gå uppför branta backar. 
Vi fortsätter med det sköna livet! Hoppas ni har det samma. 
We 4 

måndag 15 februari 2016

Storm o åter storm

Ja nu har vi tröttat på all jäkla blåst. I två dagar har vi tänkt lämna Olhao och fara vidare. Men stormen ger inte med sig och jag blir så åksjuk när bilen nås av dessa otrevliga kastvindar. På campingen ramlar det in mängder med HB som söker sin "nödhamn". Jag förstår varför de vill komma till ro.

 Vad gör vi då vi knappt kan vara ute? 
Tittar på färska grönsaker, vad läckra! 
Vilka julgranar!
Färska hallon o jordgubbar, tyvärr ingen direkt smak!
Här köpte vi brända mandlar inne i saluhallen som redan är uppätna!
Ett tomt storkbo utanför kyrkan!

Ja detta var lite bilder i arkivet från Olhao. Men nu blir det korsord eller kanske ett eller annat sudoku. Hoppsan vad klockan drog i väg. Tror att jag fixar kvällsmat först, avokado med lite lax, låter väl gott! 

I morgon drar vi vidare, då prognosen visar mojnande vind och sol! 
Tror på prognosen!
Ha det gött
We 4 

lördag 13 februari 2016

Portugal är nått

I måndags körde vi över bron till Portugal. 

Vi skulle göra ett stopp i Olhao och det blev campingen med samma namn. Campingen är mycket stor och man får stå lite hur som helst inom vissa gränser. Den kostar 11€ inkl 6 amp vilket räcker till kylskåp, laddningar och 1:ans inställning på elpatronen. Sedan det klassiska Wi-FI problemet, campingens nät räcker inte till något.  Idag besökte vi därför biblioteket för att få  åtkomst, men även där krånglade det. Slutligen efter över en timmes försök att komma in på det publika nätet fick vi tillgång, då blev det bara koll av banken för Chivas väntade i HB. 

I går sken solen lite då och då så vi tog en promenad till Natural Park Ria Formosa som gränsar till campingen. 
Rosepepparbuske, knallgula lupiner och en blå blomma med okänt namn.

Den omfattar 60 km kust i östra Algarve med barriär öar som löper parallellt med kusten och ger labyrinter av saltsjöar, kanaler och ebb och flod. Detta har gett många sjöfåglar ett stop-over 
i sina flygningar mellan Afrika och Europa.  Men dynerna och saltmarkerna ger också en rik fauna som ska skyddas. 
Vi såg denna lilla krabat som omgående drog in huvudet när den märkte oss. Den har en sköld precis som sköldpaddorna, en liten svans och fyra ben. 
Undrar vad det är för typ av sköldpadda

Tyvärr har vädret inte visat sig från sin bästa sida i Portugal. 

Vi har cyklat runt lite i stan och konstaterar att det finns många fallfärdiga hus med mycket fina ornament på. Synd att ingen renoverar dem! 
Gränderna är mycket smala i gamla stan, vilket ger en naturlig mysighet. Lördag då är det marknad och vi tog en cykeltur ner till hamnen. 
"Feskekörka "
Efter det blev det en tur till Vodafone för att köpa nät. Vi har tröttnat på campingens nät som aldrig fungerar. 
Nu cyklar vi hem för att testa!
Ha det gött
We 4

onsdag 10 februari 2016

Vi gör ett sista besök i El Rocio

På söndag sken solen så härligt så vi beslutade oss för att stanna ytterligare en dag. Det finns ett naturreservat med sjöfåglar som vi inte besökt. En promenad dit får det bli! Men sjön var så stor att det inte blev några bra kort på flamingorna eller de andra vadarfåglarna. Vi gick därför tillbaka till kyrkan och hästarna.
Byn hade denna dag besök av minst 15 busslaster fulla med besökare. Det sjöd i hela byn. 
Söta små flamencotjejer!
Jättelång kö för att besöka kyrkan!
Kartbild över byn, långa spikraka gator och festlig dörrklapp.

La Aldea campingen var mycket trivsam och hade en restaurang som verkligen serverade mycket god mat. Valde man t ex fisk fick man kokt potatis till, något som är ganska ovanligt i Spanien där pommes florerar överallt. Denna camping hade också sopsortering, med en stor bytta för stekfett, något som vi aldrig sett förut. 
Vi uppskattade de stora platserna!

Nästa dag blev det Portugal,
Ha det gött
We 4

lördag 6 februari 2016

El Rocio - hästarnas och sandens by

Vi lämnar Sanlucar de Barracuda och kör vidare mot Portugal. Men först ska vi göra en avstickare till "vilda västern", dvs El Rocio som ligger vid nationalparken Donana. Vi tar in på ACSI-campingen La Aldea som ligger knappt en km från byn. 
Byn har inga asfalterade eller stenlagda gator. Vad som välkomnar oss är sand o åter sand på alla gator.  Att vandra runt i stan är som att pölsa i snö, m a o det är tungt eftersom sanden inte är hårt packad. Varför har man då så mycket sand som yr runt när det blåser. Jo stan är full av hästar och invånarna är klädda som "hästfolk", dvs ridstövlar, taita byxor, kepsar, hattar, o alla typer av ridjackor. 
En ung dam i damsadel, ponchos och keps

Vid vårt besök på lördagen kändes det att det var lite av fest i byn för "hästfolket" var verkligen fint uppklädda. Det var som att gå på Ascot. Framför alla husen i byn, t o m polisstationen, finns det gammaldags pålar att binda hästarna vid. Vi har hamnat i en westernfilm känns det som. 

Men byn är egentligen känd för sin årliga pilgrimsprocession, romeria som varar i en vecka, då nästan en miljon människor från olika spanska församlingar vallfärdar hit för att besöka Iglesia de Nuestra Senora del Rocio. För att kunna ta emot så mycket människor har de olika församlingarna så kallade brotherhoods där de kan samlas. 

Enligt sägnen har kyrkans staty av jungfru Maria helat människor ända sedan 1280. 
Vid festivalen slåss männen från den närliggande byn Almonte om att bära jungfrustatyn i processionen och folk kämpar för att komma upp på flotten och vidröra jungfrun. 
Sanlucars brotherhood, alla dessa hus har ett kors uppe på taket, vilket gjorde att vi först trodde att det fanns över 100 kyrkor i byn, sedan fick vi förklaringen av anställda i campingens reception. 

Varför alla dessa hästar i byn? Pilgrimerna kommer på hästrygg, oxkärror, täckta hästvagnar, till fots m m allt för att vidmakthålla den gamla tidens pilgrimsresor och de kallas för the Rocieros. Detta äger rum sjunde söndagen efter påsk. Men det är inte bara en religiös festival, the Rocieros kommer även för att festa. De är klädda i traditionella kläder, "Tranemo Corso för män och Tranemo de flamenco för kvinnor", och för att visa upp sina "Horses and horsemanship",  dansa flamenco, äta o dricka och för att gifta sig. 
På söndagsnatt inträder festivalens klimax, ett ögonblick som alla väntat på, då bärs Madonnan ut ur kyrkan och man paraderar förbi alla brotherhoods där pilgrimerna står med tända ljus. Kyrkklockorna ringer, det skjuts fyrverkerier och man mässar Viva la Virgen d'El Rocio. 

Byns olika affärsgator innehöll nästan bara affärer som sålde hästtillbehör och kläder för hästfolket. Det var fina engelska märken och butikerna kändes exklusiva. 
Exklusiva dam- o herrkläder för ridsport
Flamencodressar o övriga hästkläder. 

Vi fortsätter att upptäcka El Rocio.
We 4