onsdag 22 februari 2017

Ytterligare en liten by som finns med i turistböckerna

Först måste jag bara nämna hur tokigt det bli när man påbörjar ett inlägg (Alte) men sedan inte fullföljer det på grund av att vi valde att köra till Faro först och sedan Alte.  Alte har därför ett tidigare påbörjandedatum än Faroinlägget. Att ända inläggsordningen gör man inte så där lätt. Faroinlägget publicerades först men när Alteinlägget ska publiceras lägger det sig under Faro, dvs som nr 2 och efter detta inläggs publicering ligger det som nr 3. Ett sätt att få rätsida på det hela är att radera Alte och börja om från början med nytt datum. Ja, ja så kan det bli. 
Har du missat Alte " Ett smörgåsbord av småbyar ......" ligger det längre ner bland inläggen. Läs det gärna. 

Men nu ska jag försöka beskriva Cacela Velha.
Cacela Velha (CV) ligger inte långt från spanska gränsen och är den lilla byn som beskrivs som den vackraste blå-vita byn i turistböckerna. Det finns gott om parkeringar så det var bara att välja. Men där stod också tre husbilar som skulle natta där. Service saknas, men vi hittade en toa bakom kyrkan och lite vatten går säkert att ta från kranen vid handfatet.  Så här ser parkeringen ut med milsvid utsikt över Atlanten. 
                                 N 37 09 31 W 07 32 48

Kännetecknet för denna by är alltså blått o vitt, ja nu menar jag inte fotbollslaget IFK Göteborg utan att husen här är klädda i blåa o via färger. Byn är överraskande liten i alla fall var den det för mig. Den har en  huvudgata som går från parkeringen, med hus på höger sida. 
Ett av husen på huvudgatan 
                                   
                                                          och ytterligare ett. 

Sedan är i princip huvudgatan slut och vi kommer fram till torget där kyrkan ligger. 

Går man runt kyrkan ser vi ytterligare en liten gata 
med ett blå-vitt hus. 
och sedan är vi framme vid torget igen och där finns dessa hus. 
                                                             Kyrkan                                     Fortet

Som ni ser av Google-kartan är byn inte så stor. Jag hittade en annan bättre bild på internet som visar byns microformat. Jättefint foto som visar byns vackra läge

Men nu ligger CV på en liten kulle och har i och med det milsvid utsikt över Atlanten och Rio Formosa. 
                                        Härliga stränder att promenera på

Närmast stranden finns några laguner där ortsbefolkningen fiskar, fångar räkor och plockar snäckor. Fångsten levereras därefter till ortens restauranger. För den som vill bada har man stränder åt båda hållen och det är lätt att känna sig som Robinson Cruse då det är glest mellan badande turister. 

I byn finns också ett historiskt fort som tjänade som en sköld mot pirater och andra invaderare. Det skadades svårt vid jordbävningen 1755 men har återuppbyggts och är idag kontor för den lokala polisen. 
                                            
                               En mycket välkänd bild med del av fortet  och havet i bakgrunden. 

Cacela Velha har ett stort turistvärde enligt broschyrer o andra infosighter. Men jag får allt säga att jag förväntade mig lite mer av denna by. På tio minuter var den avklarad. Byn är liten i förhållande till andra byar i Algarve, men den låter en uppleva den storslagna omgivningen som inte blivit påverkad av massturism. 
En restaurang var öppen när vi kom, men stängd när vi gick dit för att äta. Vilken otur får man väl säga! 

Nu åker vi vidare - ha det gött
We 4 



söndag 19 februari 2017

Rundturer i Algarve - först blev det Faro

Nu är det dax att skaffa en hyrbil för vi vill resa runt i bergen och utforska byarna samt även lite större platser häromkring på Algarvekusten. Förra året var vi i Silves och Sagres med omgivningar.  Nu har vi tänkt att utan prio ta tag i 
                           Faro, Tavira, Loulé, Monchique, Lagos och en del av västkusten. 

Vi kör först till Faro där vi fick en parkering utan väntetid nere i hamnen. Ibland ska man verkligen ha tur Först ett besök på turistbyrån för att hämta en karta. De har oftast inte några bra infoblad att erbjuda utan vill i stället att man köper små böcker med traktens historik och sevärdheter
Här till vänster ligger turistbyrån. Denna båge är en av ingångarna till gamla stan

Vart är vi på väg? Jo till kyrkan som man absolut inte får missa. Men först när vi kommit in genom valvet står där en massa folk med näsan i vädret! Kollar också och ser det som trollbinder alla. 
Dessa vackra storkar, här såg vi sex stycken som bosatt sig på taket till Arco da Vila.

Inträdet till kyrkan kostade 3,50 €/person. 
Först var det en moské sedan en kristen kyrka som nästintill ödelades när engelsmännen år 1596 anföll byn. Återuppbyggd skadades den även svårt i jordbävningen 1755. 
Katedralen med sitt klocktorn. 

 Ett flott inslag i katedralen är denna stora orgel med kinesiska motiv. Enligt hörsägen låter den som ett valthorn eller som näktergalens sång.
Högkoret i Largo da Se katedralen som är smyckat med s k azulejos på sidorna. 
Katedralen har även ett museum där kyrkliga tillbehör visas. 
Något annat som jag inte ville missa var "Bell Tower". 
Med en fantastisk utsikt över gamla stan och Park Natural da Ria Formosa. Det är 68 trappsteg upp med en mycket trång passage. Men det klarade jag galant. 

När katedralen var avklarad gick vi runt lite i gamla stan för att se övriga måsten. 
Paco Episcopal (biskopspalatset) och  Seminar Episcopal från 1700-talet De används fortfarande men är stängt för allmänheten.  Ett något annnorlunda tak, pyramidliknande, får man nog säga. 
Här är ytterligare bilder från gamla stan, rester kvar av ringmuren, klocktornet, en nerlagd restaurang och ett enligt mig palatsliknande hus. 
                                                       Fin reklam för Faro
Efter denna promenad var det dax för lite mat och sedan ställa kosan åter till Albufeira. Alla tre Bengt, Chivas och jag var trötta och vi har ca 8 mil tillbaka till stellplatsen. Man vet ju aldrig om vi stannar på något ställe efter vägen. 

Ha det gött och njut av livet! 
We 4


fredag 17 februari 2017

Ett smörgåsbord av småbyar i omgivningarna runt Albufeira

Fler turer väntar oss, men vilken?  Vi hade bestämt att bland annat ta en tur i inlandet. Alte hade vi hört talas om, så varför inte välja denna lilla by. Det ska vara en pittoresk vitkalkad by, typ de spanska i Andalusien. 

Från Albufeira kör vi IC 1 upp mot San Bartolomeu och svänger höger mot N 124 och Alte. Vi möts av böljande kullar med apelsinlundar och mandelträd. Men när vi närmar oss byn, ser vi flera husbilar stå parkerade vid kyrkogården. Naturligtvis kör vi dit för att kolla huruvida det är en stellplats eller ej. De parkerade bilarna var från Frankrike och Belgien. 
                                   N 37 13 52   W 08 10 50                      
Fransmännen som stått där fem år i följd och nu är inne på sin tredje vecka berättade följande. Ingen service finns, men de kan hämta vatten på kyrkogården och innehållet i toaletten gräver de ner i markerna utanför parkeringen. Hoppsan! För övrigt finns det både saluhall, restauranger och livsmedelsaffär  inne i byn. De hade fastnat för denna plats för den var bra som utgångspunkt för deras cykelturer. 

Vi upptäckte att det fanns ytterligare 4 platser vid den lilla bron i samhället. Där fanns toa och vatten samt en skylt om gråvattentömning. Men var den fanns såg vi inte till. 

Vi fortsätter vår tur mot Torre för vi ville besöka Fabrica de Brinquedos som stänger kl 13.00. Vi rekommenderar inte några stora husbilar att köra den sista avtagsvägen för den är mycket smal, mittlinje saknas, och några mötesplatser såg vi inte till.  
Historien runt denna "Wooden Toys" är att den lilla byn saknade elever så skolan lades ner. Tre kvinnor beslöt att lära sig ett hantverk för att kunna utnyttja skolans lokaler. 
                                    N 37 14 40   W 08 12 27                            
Nu tillverkar de jättefina träleksaker som kan köpas på plats eller i turistinformation om jag förstod deras portugisiska rätt. Själva köpte vi en liten träbil som kan användas som ryggmasserare. 

Sedan var det dax att få lite lunch, vi valde 
O'Folklore och en av dagens rätter var honungsglaserade styckade kycklingbitar. Mumsmus för det var längesedan vi åt en sådan god kyckling. Torr, inte alls, utan den måste ha varit superfärsk vid tillagningen. 

Sedan var det dax att besöka kyrkan, Nossa Senhora da Assuncao som ligger högt upp på en av Altes kullar och är från 1500-talet. 
                            
                               
                                            Förgyllt altarskåp, kaklade trappor upp till predikstolen

Byn är också känd för att ha många Fontes, vattenkällor, varav den största är Fonte Grande som har tjänat som "tvättinrättning" för i tiden. 
Det rinner mycket vatten från kullarna runtomkring till denna "bassäng" där man kan bada när vattentemperaturen tillåter. Tyvärr var restaurangerna på platsen ännu inte öppna men där strosade många turister för att besöka detta gamla kulturområde. 
                                           Till vänster finns en restaurang
                                           Porlande vatten från kullarna runt Alte 
  
                                            Nu var det bara fåglarna som badade

                      
                      
                                      En härlig miljö i ett gammalt natur-och kulturområde

Nedanför kyrkogården går en stig ner som man kan följa  och man kommer då fram till vattenfallet Quedo de Vigario som har 5 meters fallhöjd. 
                                         
                                                         Även här går det att bada! 

En härlig utflykt som vi rekommenderar fler att göra om ni är i trakterna runt Albufeira. 

Ha det gött
We 4 

måndag 13 februari 2017

Några regniga dagar

Regnet öser ner och det forsar runt fötterna när jag ska ut med Chivas. Även han tycker att det är för mycket vatten att traska i. Men ut måste vi! 

Väl tillbaka i husbilen, vad ska vi hitta på - läsa - spela spel - titta på TV eller något annat. Men allt blir tråkigt oavsett vad man väljer när det regnar några dagar i sträck. 

Förra året hittade jag små minipizzor med spenat och ost på hos livsmedelskedjan Pingo Doce.  Jättegoda, vill ha sådana nu också, men inte funnit dem. Idag mellan skurarna när jag gick och handlade hittade jag fyra kartonger i deras frysbox.  

                                  Två av dom åkte direkt ner i kundvagnen

Åh, vad gott det ska bli med dessa minipizzor. Synd att jag inte hittar liknande i Svedala för de är verkligen bra att ta fram som ett litet mellanmål när fantasin uteblir. 

Vad som åker fram nu är min lilla elektriska ugn, för nu ska jag slå sönder lite tid här i dessa urusla regntider. 

                                      Baka liten kaka, nej pizza ska det ju va

                                       Vilka goa munsbitar, varsågoda säger jag! 

Eftersom ugnen är uppvärm ska jag passa på att tina ett par djupfrysta kanelbullar som vi köpt på IKEA i Malaga. 

                                  IKEAs djupfrysta kanelbullar - ser väl inbjudande ut! 

Jag klipper upp påsen och finner att de är ogräddade. Jaha, måste man grädda bullarna innan de går att äta. Höjer temperaturen och kollar påsens baksida för att se vilken temp som är lämplig. På svenska? Nej det saknas, men en massa andra språk. Okej jag har ju inte köpt bullarna i Svedala. 

                                    Ogräddade bullar - men med pärlsocker på

                           In i ugnen och ser ni att de jäser. Det luktar också nybakat!


Jag satte in bullarna i ugnen utan att tina dem först. Huruvida detta var rätt eller fel vet jag inte. Men resultatet ser väl inte så tokigt ut. Jag blev nöjd i alla fall. Sex varma kanelbullar och det doftar dessutom så gott i husbilen. 

Jaa så här trevligt kan man ha i husbilen när regnet skvalar utanför. Kalla det för Terapiarbete! 
Men vi fick i alla fall varma minipizzor och senare på eftermiddagen varsin doftande kanelbulle. Så här bra har vi i vår HB när det regnar. Men nu ska solen komma tillbaka och lysa i åtminstone i en vecka. Då blir det andra aktiviteter. 

Ha det gött
We 4


torsdag 9 februari 2017

Dax igen för marknadsbesök

På tisdagar varannan vecka är det marknad strax utanför stellplatsen i Albufeira. Klart att man ska gå! Alla andra gör ju det! När vi är på väg och passerar parkeringen utanför stellplanen ser vi att där står ytterligare fem svenska HB som kommit för att enbart besöka marknaden. Dessa HB kommer från andra  stellplatser/campingar här nere på Algarvekusten. Tänk att marknaden i Albufeira lockar så många. 
                                Ingången och självklart trängs det massor med folk där. 

Bland de första stånden vi ser och på samma plats som förra året, 
                                     är diverse handgjorda smycken. 

Vi vandrar vidare bland stånden och slås av att många klädförsäljare bara slänger ut sina plagg i en enda röra på bordet eller hänger upp dem snett o vint. Jag tycker det ser ut som tvätt på tork. 
     

 Vilken dålig marknadsföring. Inte känner jag för att gå och dra i en massa paltor. Nej kläderna bör exponeras på ett snyggt sätt för att det ska vara tilltagande att vilja titta på dem.  Billigt javisst men det ska ju också passa ihop med det man har. 

Mungiporna börjar kana ner så vi går bort mot grönsaksstånden i stället. Här finner vi jordgubbar som är så goda så. Men två kilo är lite för många, bättre att leta efter mindre förpackningar! 
Solglasögon, javisst det behöver vi alltid för de glöms och läggs på olika platser varje resa. Men är de polariserade? Både ja och nej. Jag har i Thailand hos en optiker fått ett litet plastkort med vilket jag kan kolla huruvida solglasögonen är polariserade eller ej. Det ligger alltid i min handväska och har varit till stor nytta många gånger. Bara det att väskan är på hemmaplan i HB just nu. 

Vi valsar runt på marknadsplatsen men det är inget som lockar. Kaffe då? Dax för varsin kopp med något gott till. 
                                             Två cappuccino  med  Pasteis de Nata 

Detta var de godaste vi smakat här i Portugal. Ljuvligt läckra, förstår varför de blivit Portugals nationalbakverk. Smördeg med äggkräm som smälter i munnen. Trots att den ena var lite bränd påverkade detta inte smaken då jag skrapade bort lite av det brända. 

Kan jag göra dessa underbara bakverk i husbilen. Letade efter recept och fann många så det är bara att pröva. Hemtrevligt.se utgick från färdigköpt smördeg, vilket gör det enklare att få till det i en husbil. Hittar jag det här i Portugal? Återstår o se! 
Men goda var de, 14 dagar till nästa marknad, får se om jag kan vänta så länge. 


Efter detta skostånd bestämde vi oss för att vända hemåt. Vi fann inget nytt under solen! 

Ha det gött
We 4



söndag 5 februari 2017

En härlig söndagspromenad

Nu har vi kommit till Albufeira, en av Algarves största semesterorter. Här har vi varit i ca en w med både sol och lite regnskurar. Så skönt att nu få koppla av en längre period, för vi tänker stanna minst i en månad innan vi drar vidare.

Chivas med sina korta ben hänger med på våra vandringar i omgivningarna. Nu väljer vi inga områden med pinjeträd då vi sett att caterpillarerna börjat röra på sig. De är ju livsfarliga! I stället väljer vi stigar som slingrar sig upp och ner bland kullarna.


,
Mandelträden blommar för fullt och på vissa ställen har de snart blommat ut. 
Nu är det mer öppna landskap som fångar mitt intresse. 

Här är en vacker liten gul blomma som ser ut som en tratt och bladen som fyrklöver.  Den växer överallt där det finns en grutta jord. När man ser dem tänker jag lätt på våra gula rapsfält som vajar så vackert på sommaren .

Här är ytterligare en vild liten raring som vi stötte på i går under vår vandring.  Men den är inte lika vanligt förekommande som den gula. Jag  har  försökt att hitta lite namn på dem men kan väl säga att jag  misslyckades 

Något som är mycket vanligt här nere både som vilda buskar eller som häck i trädgårdarna är 
Rosmarin 
Den blommar nu och det luktar rosmarin när jag tar ock drar handen över en gren. 

Dagens promenad var lite blåsig men med strålande sol. 

Ha det gött
We 4