Vi fortsätter mot Porto Covo

Dagsetapperna blir korta eftersom vi vill besöka mysiga småbyar efter Atlantkusten. Varför åka förbi när solen står som högst på himlen och man kan kliva ur bilen och njuta av sommarvärmen. 

Enligt stellplatslistan kan 20 HB rymmas på denna plats. När vi räknade in alla bilar fick vi ihop över 100 stycken. Helt otroligt, men vi visste att vi bara skulle stanna en natt så om det var trångt accepterade vi det. Vad som är positivt med platsen är att där finns  tömning för både toa o gråvatten samt möjlighet att fylla på vatten,  N 37 51 08. W 08 47 21

Sedvanligt blir det en promenad ner mot vattnet. 

Vi går utmed gatan som är kantad med palmer och kommer till bl annat torget med kyrkan. 

Vi märker att även denna by är blåvit men lite större än vad Casela Velha är som vi tidigare besökt.

Här finns många restauranger efter gågatan som går ner till havet 

En annan upptäckt som vi gjorde var alla hippies i byn, ett släkte som vi nästan trodde var utdöende. Men finns det surfmöjligheter så tror jag att de samlas där. 

De flesta, nej jag kan gott säga alla affärerna sålde hippiesgrejor, inte bara prylar utan även kläder och skor. 

Klatschigt och färggrant men även välkomnande bland alla de vita husen. 

De flesta husen var renoverade och glänste i solen, en fin by som vi uppskattade mycket. 

Väl nere vid havet möttes vi av klippor och ett blåsit hav. 

                                        Även här växte det vilda Kallor emellan klipporna. 

                                                        En liten bit av badviken

Porto Covo ska du inte passera utan vidare, har du tid så stanna till och gör byn. Väl värd ett besök. 

På söndag morgon bryter vi upp för att köra vidare mot Lissabon. 

Ha de gött

We 4

Vi börjar dra oss norrut - Odeceixe

Bengts förkylning gör att han är inte villig att köra vidare. Men allt var inpackat och stellplatsen betalt till den 9 mars så jag övertalade honom att bara köra en kortare sträcka. Det blev 10 mil och vi stannade på Praia de Odeceixe, en HBK plats. 

                        Vi var 4 övernattande husbilar, varav bara vi från Svedala. 

                              Platsen ligger fint nere vid floden, just nu lågvatten. 

                    Vägvisare utan ortsnamn? 

Men vi såg att många bilar körde uppför berget på andra sidan floden och på morgonen bestämde vi att ta en tur upp dit för där kanske man kunde ta fina bilder på kusten. 

                                                     Floden möter Atlanten

Väl uppe på toppen möts vi av en stor parkering full med husbilar. Bra tänkte vi, för solen gassade från en klarblå himmel så det vore skönt att kunna stanna en natt till på denna lilla ort. 

                   På med solhatten sen var vi redo för en vandring i naturparken.  

  Javisst ja, klart att vi parkerade först! Här var det mer trängsel än nere vid floden. Inga svenskar här heller.

                  Urtjusiga skifferformationer

                     Här rusar Atlanten in mot floden och den jättefina badstranden. 

                                        Här väntar surfarna på den rätta vågen.

                                                                 Naturiststranden

                                    Branta klippor som stupar rakt ner i Atlanten

                                    Kusten bjöd på en fin solnedgång också

I morse tog vi en rundvandring i den lilla byn, innan vi for vidare. 

                            Vilda Kallor kan man se lite varstans utefter kusten, så vackert

                                      N 37 26 15   W 08 47 53   Utsikten Odeceixe.

 Koordinaterna är nu inrapporterade till HBK. Nere vid stranden finns toa, dusch och möjlighet att fylla vatten vid fotduschen Men det blir en brant väg uppför att bära vattenflaskorna. Tyvärr får man inte köra HB genom byn, enkelriktat och smala gränder hindrar oss. För övrigt finns sopkärl vid parkeringen. 

Det blev således två övernattningar i Odeceixe, en nere vid floden och en uppe vid Utsikten. Sammanfattningsvis konstaterade vi att här var det mycket lungt o tyst jämfört med stellplatsen i Albufeira. Vi hade tyvärr några fransmän som varje morgon stod bakom vår husbil och snattrade. Ljudnivån kan ni ana. 

Ha det gött - vi njuter av sommarvärmen! 

We 4 

Strandhugg

Eftersom vi är så nära havet kan vi inte låta bli att ta lite promenader på de underbart fina stränderna runt omkring Albufeira. Att promenera ner bland klipporna mot havet ger bara mersmak. Kusten har så mycket att erbjuda oavsett intresse. Men soliga dagar är det underbart att strosa omkring på stränderna. Havet, sanden och klipporna är något jag aldrig tröttnar på. Så även i år har vi gjort strandhugg och vi får se och uppleva mycket. 

       

                         Albufeira i bakgrunden

                                                  

                                          Vi möts av fina blommor som börjar slå ut i sin fulla glans. 

När vi gick genom denna passage förra året var mimosan i full blom, nu är de knappt synliga de små fina gula blommorna. 

                                                    Havet är ganska lugnt idag 

                         Vackra snäckor

                                           Stenrösen undrar vem som byggt? 

                                          

                                                   Havet forsar fram mellan klipporna 

                                                         Ser ni elefanten? 

                                                          Klippgenomgångar

                                                      Vackert buskage! 

                             Saltavlagringar som visar hur högt vågorna kan slå

Varför inte avsluta dagens promenad med en god lunch. Jag tog räkor i vitlök och Bengt valde en god laxbit med potatis. 

En underbar dag som vi gärna vill ska gå i repris då värmen eller ska jag säga sommaren har kommit till Portugal. 

Ha det gött 

We 4

Vi åkte upp till Serra de Monchique

Idag regnar det och många lämnar Albufeira, för en del ska starta sin hemresa. Själv tänker jag försöka skriva klart de utflykter vi gjort när vi hyrde personbil. 

Det är dax för Monchique. Vi följer N125 mot Portimao och där tar vi N 266 upp i bergen. Men först stannade vi till i Silves för att träffa lite vänner och för att blicka upp mot borgen. 

Eftersom det var marknad i Silves stod det en del husbilar parkerade vid marknadsplatsen. Denna bil med motivbild talar väl om var de brukar vara. 

Ja just det, mimosan har börjat att blomma och vi åker i fina alléer med träd på båda sidor om vägen. 

Vårt mål är att besöka Foia som är bergskedjans högsta punkt med 902 m över havet. Sista biten slingrar sig upp över "trädgränsen" och vi möts av ett landskap som saknar träd, är kargt och stenigt men med markvegetation.

Det blåser rejält och det är kallt, mycket kallt för att vara Portugal. Även här möts vi av massor med master som tjänar oss människor med bl a internet, väderinformation och annan kommunikation. 

Det vackra landskapet med en bedårande utsikt döljer sig bakom det disiga vädret. Inget att göra något åt. Otur för oss är väl rätta ordet. 

 

Som brukligt när det finns gott om sten, ser vi massor med stenrösen. Vi får känslan att Foia liknar Nordkap.

Tur att det även fanns en turistshop i vilken vi kunde värma oss. 

Men där finns också en utställning där lokala konstnärer/hantverkare kan ställa ut och sälja sina alster. 

Vi åkte genom skog med tall, kastanjer och korkek samt öppna landskap på vägen upp till toppen och hoppades på att få se avskalade korkekar med de röda stammarna på nära håll. 

Portugal är en av världens största korkproducenter och de största odlingarna finns i södra (Algarve) och mellersta (Alentejo) delen av landet. Men på landsbygden kan man se skogsområden med avskalade träd lite här och där. Att skörda korken görs på äldre träd ungefär vart tionde år på sommaren. Genom att barken återväxer överlever träden. Om området är märkt med en siffra visar det vilket år barken skalades. 

Vi hade också turen att få se en hel del storkar som hade sina bon på lyktstolparna. 

                                       Tjusiga fåglar får jag allt säga. 

På vägen hem gjorde vi en liten avstickare till Portimao för att konstatera att en stellplats stängdes den 22 februari enligt information på platsen. 

Vi hade fått tips om en plats i Ferraguda, som ligger på andra sidan om floden vid Portimao. Där står en massa husbilar, men ingen service finns där. Platsen kan nog ta ett femtiotal bilar. 

                                      N 37 07 32. W 08 31 25

Trots kylan uppe på Foia tycker vi att vi haft en bra dag och att vi fått se mycket. Vad som återstår är att besöka en korkfabrik men det får vi ta en annan gång. 

Ha det gött. Vi har det trots regnet idag. 

We 4

Dax för Algarve Cup

Förra året blev vi överraskade med att damlandslag från olika länder spelade här nere i Algarve. Svenska laget var tyvärr inte med, men i år

                                     

                                                finns de med som ett landslag 2017. 

Så här lummigt o grönt är omgivningen runt arenan i Albufeira där Sveriges första match gick av stapeln i går. 

Här på läktaren hade den svenska hejaklacken tagit plats för jag tror att vi var säkert mellan 35-40 husbilar som befann sig i Albufeira denna stora dag. 

Vi samlades inne på stellplatsens restaurang för att pröva våra röstresurser. Det gäller ju att vi hejar i kör så att det även låter bra med Bosse Pettersson som vår hejaklacksledare. 

                          Även stellplatsens allt i allo hade fått en gul tröja! 

                                                             Uppställning

                                                        Två gulingar, var är resten? 

Men hur gick det nu då? Som ni vet sändes matchen i TV 2 så ni vet säkert att Sverige vann med 1-0 mot de australienska tjejerna. Australiens lag var snabba och adresserade passningarna rätt mellan varandra enligt oss men de hade otur med sina målskott. Svenskarna behövde en och en halv halvlek för att spela ihop sig och ge Lotta den avgörande passningen, varvid det blev 1-0. 

Hejaklacken njöt i fulla drag. 

Tänk att våra gula räddningsvästar fick tjäna som landslagströja för många då vi saknade gula tröjor. 

Nästa match går av stapeln i morgon kl 15.00 i vila Real. Troligen kommer vi inte att åka dit. 

Ha det gött 

We 4