fredag 3 mars 2017

Vi åkte upp till Serra de Monchique

Idag regnar det och många lämnar Albufeira, för en del ska starta sin hemresa. Själv tänker jag försöka skriva klart de utflykter vi gjort när vi hyrde personbil. 

Det är dax för Monchique. Vi följer N125 mot Portimao och där tar vi N 266 upp i bergen. Men först stannade vi till i Silves för att träffa lite vänner och för att blicka upp mot borgen. 

Eftersom det var marknad i Silves stod det en del husbilar parkerade vid marknadsplatsen. Denna bil med motivbild talar väl om var de brukar vara. 
Ja just det, mimosan har börjat att blomma och vi åker i fina alléer med träd på båda sidor om vägen. 
Vårt mål är att besöka Foia som är bergskedjans högsta punkt med 902 m över havet. Sista biten slingrar sig upp över "trädgränsen" och vi möts av ett landskap som saknar träd, är kargt och stenigt men med markvegetation.
Det blåser rejält och det är kallt, mycket kallt för att vara Portugal. Även här möts vi av massor med master som tjänar oss människor med bl a internet, väderinformation och annan kommunikation. 
Det vackra landskapet med en bedårande utsikt döljer sig bakom det disiga vädret. Inget att göra något åt. Otur för oss är väl rätta ordet. 
 
Som brukligt när det finns gott om sten, ser vi massor med stenrösen. Vi får känslan att Foia liknar Nordkap.

Tur att det även fanns en turistshop i vilken vi kunde värma oss. 
Men där finns också en utställning där lokala konstnärer/hantverkare kan ställa ut och sälja sina alster. 

Vi åkte genom skog med tall, kastanjer och korkek samt öppna landskap på vägen upp till toppen och hoppades på att få se avskalade korkekar med de röda stammarna på nära håll. 
Portugal är en av världens största korkproducenter och de största odlingarna finns i södra (Algarve) och mellersta (Alentejo) delen av landet. Men på landsbygden kan man se skogsområden med avskalade träd lite här och där. Att skörda korken görs på äldre träd ungefär vart tionde år på sommaren. Genom att barken återväxer överlever träden. Om området är märkt med en siffra visar det vilket år barken skalades. 

Vi hade också turen att få se en hel del storkar som hade sina bon på lyktstolparna. 
                                       Tjusiga fåglar får jag allt säga. 

På vägen hem gjorde vi en liten avstickare till Portimao för att konstatera att en stellplats stängdes den 22 februari enligt information på platsen. 

Vi hade fått tips om en plats i Ferraguda, som ligger på andra sidan om floden vid Portimao. Där står en massa husbilar, men ingen service finns där. Platsen kan nog ta ett femtiotal bilar. 
                                      N 37 07 32. W 08 31 25

Trots kylan uppe på Foia tycker vi att vi haft en bra dag och att vi fått se mycket. Vad som återstår är att besöka en korkfabrik men det får vi ta en annan gång. 

Ha det gött. Vi har det trots regnet idag. 
We 4

8 kommentarer:

  1. Storkar minns jag att vi oxå såg många när vi hängde i de här trakterna. Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det mäktigt när de slår med sina stora vingar runt bona.

      Radera
  2. Underbart vackert med mimosan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. och lite Grand luktade den också!

      Radera
  3. Va härligt ni har det!! :-)
    Så roligt att följa er (jag har varit lite dålig på att kommentera den senaste tiden... men jag läser allt! :-D
    Till helgen blir det nog en liten smygpremiär för oss
    Ha de gott Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid lika kul med premiärturen oavsett vart den ställs. Hoppas bara att ni slipper snö.

      Vi kör i morgon mot Lissabon och därefter startar vi vår hemresa, både kul o vemodigt.

      Radera
  4. Du skriver så bra: ) Vi sto i Ferragudo 6 dager, gamlebyen svært sjarmerende, sykkelsti til Portimao. Kan dra til Alvor for tømming og vann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kollade stellplatsen iFerragudo men ni hade troligen kört vidare. Ni får ha härliga dagar hemma o även resten av touren i södern. 😍❤🐶
      Vi hörs!

      Radera

Husbilen Helge