On the road again

Ja nu har vi ca 14 dagar på oss att rulla runt i Svedala. Vart, vi ska ta vägen har vi inte bestämt men varför inte välja solen som riktmärke. 

Vi gör därför som vanligt att vi kör söderut för där brukar det vara fint. 

Ängelholm Here We Come, för dessa klitter som finns i Ängelholm är helt underbara, så varför åka förbi när vi kan stanna till där och njuta av kvällssolen och höra  skvalpet mot båtarna. 

Vi är nära Örkelljunga och bestämmer oss för att besöka Bengt med sin fina stora anläggning med bilar. Det blev några timmars klivande in o ur husbilar och plåtisar. Mycket att titta på som satte myror i skallen på oss. Vi fortsätter 27:an mot Karlskrona men gör ett stopp i Åhus för vi kan inte fara förbi utan att tanka gasol och testa nya glassmaker. Åhus glass finns ju inte tillgängligt på alla platser i Sverige. 

Tre kulor blir det när det inte går att bestämma vilka smaker man vill ha. Det blev ett jättelass då en kula  utgörs av två skopor. Vem orkar äta lunch efter dessa sex kulor. 

För att döva samvetet tog vi en rundvandring i Åhus, en liten mysig stad utefter Hanöbukten. 

Nere vid badplatsen var det Åhus Beachboll som vi stannade till vid för att kolla in de duktiga ungdomarna. Men plötsligt drog kolsvarta moln in över oss så vi fick vända tillbaka till husbilen. 

Nästa dag körde vi vidare mot Pukavik och kollade på deras plåtisar. Där var det ruljans värre bilar som skulle levereras resp uthyras. 

Normalt brukar vi köra rakt igenom Blekinge, utan stopp, för att så snabbt som möjligt komma till Öland. Denna gång bestämde vi oss för att göra ett stopp i Karlshamn. Där finns många fina trähus men jag konstaterade att många hus hade tinnar och torn på sina tak

och dessa kunde jag inte låta bli att fotografera. Men bara för att ni ska få se de fina trähusen så visar jag några av dem också. 

Nere i hamnen fanns 6 stora P-platser för husbilar vid en genomfartsled.  Vi övernattade där, men det var ingen höjdare för trafiken störde oss så nästa gång kommer vi att söka efter en annan stellplats. 

När vi kom till Ronneby var det dax för marknad, något som vi inte ville missa. Förmiddagen ägnade utställarna till att packa upp så vi kunde hastigt gå igenom hela marknadsplatsen utan att hitta något spännande.  

På eftermiddagen åkte vi ut mot Sturkö för att hälsa nå några Spanienvänner. Vilket vackert landskap vi fick färdas genom för att komma till dem. Där blev det många goa diskussioner om allt i Spanien och Portugal som vi upplevt. Vi blev också guidade runt på Sturkö i Max o Ann Heléns cabriolet och fick se många vackra vyer med vatten i bakgrunden. På ön finns ett stenbrottsmuseum vilket vi också besökte. 

Ett annat intressant besök som vi gjorde var Sturkö Kvarncafe med en permanent utställning av öns egen konstnär Jan Abrahamsson som målar både i olja och akvarell. Ett smakprov kommer här. 

Bilderna har jag hämtat från nätet. 

Vi tackar dem för några fina dagar och deras gästfrihet. Till vintern kommer vi att ses igen och vi hoppas på att även då få härliga stunder tillsammans. 

Ha de gött

We 4 

Bättre sent än aldrig

Oh ja, jag vet att jag inte skrivit på länge för det har varit så mycket som  hindrat mig. Men nu tänker jag säga 

                                       

                                                      GLAD MIDSOMMAR till er alla

Själva är vi mellan Tranemo och Ulricehamn och firar. Vi har hamnat vid ett naturreservat som verkligen välkomnar en. 

Denna typ av skylt skulle jag vilja se fler av i vår vackra natur. Tänk ett så härligt välkomnande man får. 

                                     Platsen erbjuder också torrdass och soptunnor.

Vi tar en stig utefter sjön mot Hofsnäs Herrgård där stången ska resas och dansen med folkdanslaget ska äga rum. Naturen är underbar och vi ser ett sött litet rött bastuhus med pelargonia och flagga vid strandkanten. 

Korna betar i det gröna gräset ovetande om vad som kommer att ske om någon timma. 

          Herrgården med planen där midsommarfirandet kommer att ske. Kortet tog jag dagen innan, därför är det folktomt. Men vänta ni, kolla när stången ska resas 

                                    

                                            Ja, nu är den på plats och dansen kan börja. 

När folkdanslaget gjort sitt var det dax för Små Grodorna och alla andra välkända sånger som hör midsommar till. 

                                  

                   Både barn och föräldrar ställer mangrant upp när spelmanslaget tar ton. 

Men vad är en midsommar  utan regn, naturligtvis kom det en rejäl skur när vi skulle äta. 

                                 

    Men den klassiska jordgubbstårtan kunde vi dock äta under markiserna när vi väl tömt dem från  allt vatten. Tänk midsommar utan jordgubbar, nej helt otänkbart för oss. 

Trakten är ett naturreservat med ett underbart kulturlandskap med gamla ekar och hagmarker och är klassat som riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård. I de gamla byggnaderna runt herrgården finns bl a försäljning av traktens produkter 

         Att undvika dessa godsaker är svårt, så lite inköp av traktens varor blev resultatet. 

Även våra små gosedjur har firat midsommar i gröngräset. De trivs och leker och springer runt på den nyslagna gräsplanen fritt från biltrafik. Visst är livet underbart! 

Att resa härifrån känns inte bra men vi har inget val. Bättre att återkomma vid ett annat tillfälle och njuta av naturen. 

                             

                                   

Ha de gött

We 4 

 

Glad Påsk

önskar 

We 4 

Från ett snöigt Tandådalen

Nu får jag erkänna att jag varit mycket dålig på att rapportera om vår fortsatta färd hem. Men jag hoppas att jag snart ska kunna skriva ner lite tankar om vår resa för vi har inte blivit fast i Lissabon. 

Tyvärr är det den högra handen som blir överansträngd när jag använder mig av pannan som skrivverktyg. Då kanske ni tycker att jag ska ta fram datorn o använda den i stället. Då använder man båda händerna och belastningen blir inte så stor på högerhanden.  Men vad händer, jo först har nätverkskortet krånglat i månader och jag hoppades att det skulle hänga med ett tag till. Efter flera felsökningar vid uppstart så har jag lyckats komma ut på nätet, men sen har det lagt av igen. 

Men nu igår blev det totalstopp, 

titta, den är stendöd. 

Jag som skulle baka en kladdkaka idag och receptet finns i mappen RECEPT. Men kan det ligga i molnets mappar? Ingen aning! Inte nog med det hur är det med inloggningen? Ingen aning !!  Det blir till att lämna in datorn när vi kommer tillbaka till Göteborg. Eller det kanske slutar med ett nyförvärv. Nästa problem dyker då upp för mig, ska man köpa en ny Windows eller ska jag satsa på en Mac  Jösskotta Petter, vad krångligt allting blir helt plötsligt. Nej nu får min hand vila igen och det här med kladdkakan löser jag på annat sätt. I eftermiddag ska vi på ett infomöte på Högfjällshotellet om FIBER i våra stugor. Det låter väl härligt. Tänk att få ett fast bredband i stugan. Men det är ju inte gratis, så först info, sedan får vi ta ställning. 

Ha nu några sköna dagar i Påsk! 

Spårvagnen Bica - ett nationellt monument

Oavsett i vilken turist- bok eller broschyr om Lissabon vi läser, så är det oftast Elevador da Bica linjen som är fotograferad och pryder omslaget eller första sidan. Det sägs också att det är Lissabons mest fotograferade gatuområde med spårvagnar. Själva ville vi inte missa möjligheten att få se den berömda spårvagnen, gatan och utsikten med floden Tejo längst ner. Det går inte att lämna Lissabon utan att ha gjort detta besök. 

             Här kommer den - den gula Bican 

Linjen kom till 1892 och det är Lissabons ordinära transportbolag som transporterar turister och lokalbefolkning upp och ner den dryga 200 meter långa linjen, Rua do Bica, som liggger mellan Rua do Sao Paulo och Largo do Calharitz. 

                         Turen kostar 3,70 €

Det är den enda linjen som kör på en mycket brant och dessutom smal gata och som ger resenären möjlighet att även få se en glimt av floden Tejo vid transporten.

Precis som de övriga bergbanorna drivs den av en elmotor som drar kabeln som vagnarna är fästa i. 

             Men på en liten sträcka har spåren fått "mage" så att två spårvagnar kan mötas. 

                                                       Tråkigt med allt klotter 

Omgivningen är pittoresk med barer och caféer, 

eller som här sidogator med blomsterprydda balkonger eller små rosenträd. Även sidogatorna är branta och trånga utan trafik, men hängande tvätt är vanligt även i dessa kvarter. 

Vi kom till fots till Largo do Calharitz och fick se spår som slutade i intet. Då förstod vi att vi nått fram till Bican och det var bara att bestämma huruvida vi skulle åka ner eller inte. Men vi rynkade lite på näsan när vi såg priset och dessutom hade vi blivit rekommenderade att åka upp och gå ner. Nu var vi ju uppe och beslutade att vi går ner och bekantar oss med omgivningen. 

                                                En vanlig syn är att folk går i spåren!

Nu närmar vi oss stationen, det vill säga spårvagnen har sin början i en spårvagnshall. Vad som är fram o bak har ingen betydelse för dessa vagnar eftersom de inte är självgående. 

För att komma ur denna gränd går vi ner en trappgång 

och när vi kommer ut på gatan ser vi den riktiga ingången till Bican.

Bor man på campingen tar man 714-bussen som går in till centrum och den har hållplats utanför Bicaingången 

som är femte hållplatsen från slutet, R S Paulo (Bica). 

Ja som ni såg bar jag på några tunga påsar som innehöll 

tre par skor, för skor ska man tydligen köpa i Portugal. Skinn och tillverkade i Portugal. Känns jättebra! 

Vilken härlig avslutning vi fick på vår Lissabonvecka! Vi är mycket nöjda med det vi fått uppleva och tycker att Lissabon är värt ett besök. Det var ju så praktiskt med bussen utanför campingen som gick in till centrum. Visserligen tog den 40 - 60 min på sig, men vi såg bussturen som en sightseeingtur varje dag. Sedan fick det bli taxi tillbaka för att Chivas inte skulle behöva vara ensam så många timmar. En resa som max kostade 10 € inkl dricks. 

Med all sannolikhet blir det ett återbesök. Det finns mycket mer att göra och uppleva. 

Ha det gött

We 4

Vad finns det mer att göra i Lissabon

Vi vill inte missa Alfamas Backstreets där vår vandring inte behöver störas av trafik, så varför inte åka in till centrum och utforska de gamla moriska gatorna och torgen. Vi åker in till centrum med bussen och börjar vår vandring med kaffe o en fralla  på ett av Lissabons äldsta café och restaurang 

                                    som ligger nere vid Praca do Comercio

Vi går därefter upp mot katedralen för att sedan gå in mot kvarteren bakom den

och Rua de Sao Jaäo de Praca. Vi vet nu att vi kommit rakt in i de gamla arabiska kvarteren. 

Ett vanligt inslag är de smala gränderna med fladdrande tvätt på tork.

Eller gränderna med sina trappor pga nivåskillnaderna i området. 

Det är också här som de flesta Fado restauranger ligger. En inhemsk musiktradition som uttrycker längtan  och sorg. Det kan vara både kvinnor och män tillsammans med en spansk gitarr som uttrycker känslan över det som varit eller det som aldrig blev. 

En vanlig syn på fadorestaurangerna är att de hänger upp pappersgirlanger vid uteserveringarna. Ett ovanligt men färggrant inslag i de trånga gränderna. 

I området finns också ett Fado museum om man vill veta mer om musikanten. 

Vi fortsätter runt i gränderna och finner att det är svårt att gå vilse för området är inte så jättestort, oftast kommer vi tillbaka till en gränd som vi besökt tidigare.  Men det gör inget för alltid ser vi något nytt. 

Hur ofta får man se slaktaren komma med beställningen till restaurangen? Det hör väl till barndomsminnen! Men här är det en daglig syn. 

Självklart finns det olika äffarer inklämda bland de smala gatorna. 

Denna målning såg vi på en gata som låg mer åt kastellhållet. 

Det är många detaljer i målningen som speglar Fadomiljön.

Att promenera i Alfama gav oss verkligen en aha-upplevelse. Det finns inte många hus kvar från tiden före jordbävningen 1755 men den medeltida gatuplanen är bevarad. Detta förklarar att det är så många trånga gränder att strosa omkring bland. Atmosfären är glad och mysig, ofta hörde vi någon som nynnade på en sång och som från ett öppet fönster följde aktiviteterna på gatan. Att även den minsta tvärgata hade ett café eller restaurang med bord utomhus gjorde kvarteret så levande. 

Detta är ett område i Lissabon som man inte  ska missa. 

Ha de gött

We 4