Sintra en oas för lissabonborna

Vi sa ja till förlängningen på campingen. Genom det räknade vi med att kunna besöka världsarvet Sintra, ett stort naturområde högt upp på Sierra Sintras topp. 

 Men vi ville inte ta Helge dit ut för vi hade läst att det är hisnande hårnålskurvor på både branta och smala vägar. Antingen väljer man att ta buss dit ut eller så tar man tåget. För vår del blev det tåget. Men först fick vi ta 714 in till stan och därefter gick vi några hundratalsmeter till järnvägsstationen i området Rossio. Här hade vi verkligen hjälp av googleskartan. Ingen risk att gå vilse längre med telefonen i handen! 

           Järnvägsstationen i Rossio

Tåget tar ca 40 min och kostar 2,70 € per person med pensionärsrabatt. Väl framme i Sintra möts vi av en vacker järnvägsstation och även av en massa guider och turförsäljare.

Vi visste ju att vi har inte möjlighet att lägga så många timmar som en rundtur inom området tar. Tyristbyran sa att för vår del är det bäst att ta buss 434 som står en bit längre fram vid järnvägsstationen. 

Av bussens baksida framgår att resan kostar 5,50 € per person. Även denna buss är av typen Hop On Hop Off vilket innebär att det är tillåtet att kliva av och på var man vill. Det gäller bara att spara biljetten! 

På grund av vår tidsbrist väljer vi det ärtigaste slottet, Palacio de Pena. Biljetterna köps uppe vid slottet och kostar 9 € med p-rabatt. Om man vill ha transfer från entrén och upp till slottsingången får man betala ytterligare 3 € per person. Vi väljer att promenera genom parken och upp till ingången. 

                                                     Magnolian är på G

                 Äntligen uppe vid ingången! 

En fantasifull byggnad som gör en stum av förvåning. Det är varken Törnrosas eller Draculas slott. Jag kommer att visa lite interiörbilder och berätta om slottets historia i nästa inlägg, så fortsättning följer. 

Till dess 

Ha det gött

We 4