fredag 28 juli 2017

Fulufjällets nationalpark

Nu är Helge  städad och rengjord både på in- och utsidan. Hjortronen är inte mogna, blåbären är gröna. Det regnar lite och solen kommer fram lite då och då. Detta är livet just nu i stugan i Tandådalen. 

Vi bestämmer oss för att ta husbilen till Fulufjällets nationalpark, en sträcka på ca 25 mil tur och retur, för att kolla in det mäktiga Njupeskärsfallet. Det var verkligen längesedan vi var där, ca 40 år sedan, barnen var små, knappt i skolåldern. 

Vårt första stopp blir vid rastplatsen i Sörsjön där denna fina skylt finns över NP med både tysk, engelsk och svensk text.
Ett tips om att det kan finnas björn i trakterna. Men här var det bara Mors lilla Olle som stod på rastplatsen. Ingen fara alltså. 

NP har flera ingångar men vi väljer att åka fram till Njupeskärsentrén med Naturum och parkeringen där.  
Här finns iordningställda sektioner för husbilar, men som vanligt är dessa upptagna av personbilar. Efter två rundor får vi en plats för husbilen. En sak är klar, det är att p-platsen är klart underdimensionerad! Men avtagsvägen från Mörkret och in mot entrén är nyasfalterad och mycket fin, vägmarkeringar var dock ännu inte målade, så detta fick kompensera att det var trångt på P-platsen. 

När vi var där förra gången var det ett naturreservat med knaggliga stigar/leder. Nu är det en NP, från 2002 och vår 28:de. 
Det är många skyltar uppsatta utefter lederna så det är ingen risk för att vi går vilse. 
Förstklassig service får jag nog säga då våra fyrbenta vänner fått möjlighet att dricka vatten från de fina sandstensblocken.
Regnet hänger i luften så vi avvaktar med att besöka Naturum, vandringen prioriteras och vi beger oss direkt ut på lederna. 
Som sagt denna riktning är det och det är mycket förnämligt att avståndet även anges då det är väldigt många barnfamiljer här med små barn som knatar fram på stigarna. 
Från Naturum finns en 600 m lång led som är tillrättalagd för rullstolar och barnvagnar och sträcker sig över en stor myr och avslutas vid en liten tjärn med vindskydd och grillplats. När denna träled tog slut var det många barnvagnar parkerade ute i terrängen. En syn som verkligen visar att iordningställda leder för barnfamiljer också behövs och att vandra med småbarn är en familjeaktivitet som ökat de senaste åren. 
                         Skönt för Chivas att få vila lite också! 

                                       Klara fjällsjöar ligger som speglar! 


Vår vandring fortsätter i gammelskogen där hänglavarna hänger som fina naturdekorationer
                                             
och där klara fjällbäckar rusar fram mellan träden och där människor testar om vattnet är drickbart! 

Nu hör vi bruset från Njupeskärsfallet och förstår att det inte är långt kvar. Medan Chivas ivrigt väntar på att trappen ska bli ledig
tar jag ett kort som visar att därborta ligget fallet. Njupeskär med sina 93 m, varav 70 m fritt fall,  är  Sveriges högsta vattenfall. 
Sista biten är väl utbyggd med trappor och spångar över Njupån då underlaget utgörs av stora stenblock. 

Sista biten fram till fallet avstår vi ifrån. Det är för de äventyrliga som inte är rädda för arr vricka fötterna eller bli genomvåta av fallets skvätt. Vi vilar istället vid en utbyggd avsats och studerar de massiva bergväggarna som omger vattenfallet. Fåglar, jo vi spanar också efter jaktfalken, världens största falk, men tyvärr var han inte där just vid vårt besök. 

Efter att ha kopplat av en stund och fått känna lukten av plättar, mackor med stek ägg m m kände vi att vi skulle vända om för vi hade ingen matsäck av den kalibern med oss. När vi lämnade husbilen på parkeringen tog vi en liten fika där och kände oss beredda på vandringen. I vår planering låg en tanke om att äta något gott på restaurangen vid Naturrum. Ja som ni förstår handlar det mycket om snabbmat på den typen av matställen. Ingen mat där, eftersom vi hade Helge med oss! 

Jag tycker inte att det blir ensidigt att gå samma väg tillbaka för naturen växlar med ljuset. Jag upptäckte nya vyer som den här 
                                                                Tusenfotingen
   Inte såg jag den på ditvandringen. 
Ytterligare en fjällsjö med vitmossa. Vitmossan kan vara allt ifrån ljusgul till neongrön eller lysande röd. Att den heter vitmossa beror på att när den torkar blir den vit, men vid denna växtplats suger den åt sig mycket vatten och får därigenom olika färgnyanser. 

Detta blev nästan en heldag i naturen och vi hade tur att regnet inte gick samma sträcka som vi
även om det såg väldigt mörkt ut ibland. Sedan avslutade vi vandringen med ett besök inne i Naturum som har en utställning om Fulufjällets djur och natur. Där går även att köpa fiskekort, följa med på guidade turer eller få hjälp med vandringstips m m. 
Som ni ser av kartan finns där många vandringsleder att välja mellan. Där finns övernattningsstugor, raststugor och stugor för uthyrning. Stugorna har olika utrustning och för att få info kan man gå in på sverigesnationalparker.se/fulufjället för att få ytterligare information eller kontakta Naturum. 

På kartan finns en liten gul ring "Old Tjikko" som är ett av världens äldsta träd, hela 9550 år! Jag har inte skrivit av fel! Men den guidade turen dit kostar 200 kr/vuxen, lite väl saftigt tycker jag, så det får vara i alla fall för denna gång. Nu vet vi att det finns! Sedan kan jag alltid leta på nätet för att kolla på det lite närmre. 

Ha det gött
We 4






6 kommentarer:

  1. Nu förstår jag var ni var. Vi var där för några år sen och då gick Kicki ända fram. Vi sov över på parkeringen.Fantastiskt fint. Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att ni också besökt denna underbara NP. Vår natur är fantastisk på många olika sätt. Det finns 29 NP, men vi har bara besökt ca 10, så det finns lite kvar för oss att göra. Kommer ni ihåg att vi tillsammans besökte Söderåsen för ett antal år sedan?

      Radera
  2. Vad fina bilder från ett vackert Sverige även om det var mulet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, ändå är bilderna taga med Iphonen. Nu för tiden orkar man inte bära på systemkameran, speciellt inte i svår terräng. Men ljuset har ju stor betydelse vig fotografering, tur att regnet inte vräkte ner för då kanske det inte blivit många kort alls. Ha det gött!

      Radera
  3. Wow, där var riktigt fint! I höst tar vi en liten tur norrut, får se hur långt vi kommer.

    SvaraRadera
  4. Det gör ni rätt i att ta en bit av norra Sverige och då vet ni att detta mål är enkelt att vandra med barn och hund. Ha de gött

    SvaraRadera

Husbilen Helge