Världens ände

..... ja så trodde man på medeltiden att den vindpinade udden Cabo de Sao Vicente i Europas sydvästligaste hörn var och nu har vi varit där. Det är inte bara en udde vilken som helst. Det är en plats med 60 m höga klippor som stupar rakt ner i Atlanten. 

Vågorna har eroderat berget så stora ihåligheter har bildats och även långa sandstränder emellan klippformationerna. 

Fyren som når 95 km bort är ett betydelsefullt riktmärke för sjöfararna och den lär vara den kraftigaste fyren i Europa. 

Denna södra del av Portugal är en viktig häckplats  för hökörnen, tornfalken, storken med flera andra fågelarter. 

För att underlätta för storkarna har man gjort häckningsplatser för dem. Lite svårt att se, men det var många runda boplatser på vägen ner. 

Åker man hit blir det även en sväng till Sagres. Sagres har ett gammal fort som också ligger ute på en udde. Det var Henrik Sjöfarare som uppförde fortet och han lär ha startat en sjöfararskola. Det finns inte mycket kvar av den ursprungliga muren och muren var under "stor renovering" vilket påverkade vårt synintryck av fortet. 

Den enorma vindkompassen av småstenar Rosa dos Ventos mäter 43 m i diameter och sägs ha använts av Henrik. 

Uddens fyr

Och det enkla kapellet Nossa Senhora de Graca. 

Vi körde utefter N 125 och fick därför känna på det portugisiska vägarbetet. Miltals med vägarbeten som vi hoppas snart är klara för köerna var irriterande. Men det finns ljuspunkter utefter vägen också, titta bara på de färgglada potteryhusen. 

Härligt!

Ha det gött så hörs vi snart igen!

We 4