Husbilen Helge: El Rocio - hästarnas och sandens by

Vi lämnar Sanlucar de Barracuda och kör vidare mot Portugal. Men först ska vi göra en avstickare till "vilda västern", dvs El Rocio som ligger vid nationalparken Donana. Vi tar in på ACSI-campingen La Aldea som ligger knappt en km från byn.

Byn har inga asfalterade eller stenlagda gator. Vad som välkomnar oss är sand o åter sand på alla gator. Att vandra runt i stan är som att pölsa i snö, m a o det är tungt eftersom sanden inte är hårt packad. Varför har man då så mycket sand som yr runt när det blåser. Jo stan är full av hästar och invånarna är klädda som "hästfolk", dvs ridstövlar, taita byxor, kepsar, hattar, o alla typer av ridjackor.

En ung dam i damsadel, ponchos och keps

Vid vårt besök på lördagen kändes det att det var lite av fest i byn för "hästfolket" var verkligen fint uppklädda. Det var som att gå på Ascot. Framför alla husen i byn, t o m polisstationen, finns det gammaldags pålar att binda hästarna vid. Vi har hamnat i en westernfilm känns det som.

Men byn är egentligen känd för sin årliga pilgrimsprocession, romeria som varar i en vecka, då nästan en miljon människor från olika spanska församlingar vallfärdar hit för att besöka Iglesia de Nuestra Senora del Rocio. För att kunna ta emot så mycket människor har de olika församlingarna så kallade brotherhoods där de kan samlas.

Enligt sägnen har kyrkans staty av jungfru Maria helat människor ända sedan 1280.

Vid festivalen slåss männen från den närliggande byn Almonte om att bära jungfrustatyn i processionen och folk kämpar för att komma upp på flotten och vidröra jungfrun.

Sanlucars brotherhood, alla dessa hus har ett kors uppe på taket, vilket gjorde att vi först trodde att det fanns över 100 kyrkor i byn, sedan fick vi förklaringen av anställda i campingens reception.

Varför alla dessa hästar i byn? Pilgrimerna kommer på hästrygg, oxkärror, täckta hästvagnar, till fots m m allt för att vidmakthålla den gamla tidens pilgrimsresor och de kallas för the Rocieros. Detta äger rum sjunde söndagen efter påsk. Men det är inte bara en religiös festival, the Rocieros kommer även för att festa. De är klädda i traditionella kläder, "Tranemo Corso för män och Tranemo de flamenco för kvinnor", och för att visa upp sina "Horses and horsemanship", dansa flamenco, äta o dricka och för att gifta sig.

På söndagsnatt inträder festivalens klimax, ett ögonblick som alla väntat på, då bärs Madonnan ut ur kyrkan och man paraderar förbi alla brotherhoods där pilgrimerna står med tända ljus. Kyrkklockorna ringer, det skjuts fyrverkerier och man mässar Viva la Virgen d'El Rocio.

Byns olika affärsgator innehöll nästan bara affärer som sålde hästtillbehör och kläder för hästfolket. Det var fina engelska märken och butikerna kändes exklusiva.