Gruvmuseet Minas de RioTinto

När man är i närheten av Sevilla eller Huelva tycker jag att den som är geologiintresserad (även andra såklart) ska vika av mot Nerva och byn Rio Tinto. Där finns ett museum som visar den gamla gruvindustrin i närområdet. 

Vi som befinner oss i Sevilla  utgår därifrån  och kör A66, N433 och slutligen A476. Alla vägarna är mycket bra och det är inga problem att köra med stora bilar. 

Väl inne i byn kör vi till museet. 

och där finns bra plats för några husbilar. 

Tyvärr glömde jag att ta koordinaterna. Sånt är livet ibland. 

När man besöker museer eller andra attraktioner är det bra att ha körkortet med som visar huruvida man är pensionär eller inte. Pensionärer har nämligen mycket stor rabatt på inträden i Spanien om man är EU-medborgare. 

Museet har en otroligt fin utställning med mineraler och bilder o text som beskriver gruvdriftens historia, tyvärr är allt på spanska. Även damen i kassan pratade bara spanska. Vi kom språkmässigt så långt, att vi förstod, att tåget som vi gärna vill resa med för att se dagbrotten, går inte dagligen. Vi står därför vid järnvägsstationen som ligger 4 km från museet och inväntar fredagens avgång , det går kl 13.00 . På lördag o söndag går tåget 13.20. Verkar vara de enda avgångarna nu under lågsäsong. 

Koordinaterna till tågstationen är N 37 41 20. W 006 33 39.  Parkeringen är stor och vi stod två HB som övernattade där för att invänta dagens turisttransport ner i dagbrottet. 

Staden Rio Tinto med sina 4 000 invånare, är en av de viktigaste i distriktet Huelva. Gruvdriften nådde sin peak i slutet av 1800- och i början av 1900 talet och gav staden dess välstånd och betydelse. Stan hade då ca 200 000 invånare. Gruvbolaget uppförde även ett sjukhus. Stan breder ut sig på flera kullar där engelsmännen, som var inblandade i gruvdriften,  har planterat eucalyptusträd och tall som skulle användas i gruvorna. 

Museet är det första i landet med temat "gruvdrift" och det innehåller en rik skatt som genererats under många år.  

Tyvärr får man inte fotografera, så jag har inga fina bilder på alla mineraler. Däremot tog jag lite här o där, när det var möjligt. 

Fint gammalt tåg med skinnklädda fåtöljer som gick att fälla ner. Troligen 1:a klass!

Den lilla broschyren är den enda  infon som fanns på engelska, den visade en plan över lokalerna och olika tidsepokers brytningar. 

Men det fanns en fantastisk "gruvgång" för barn och även för vuxna om man inte har cellskräck som de  rekonstrustruerat inne i lokalerna. Den  ger en den riktiga känslan av hur det är att jobba i en trång gruva med lite ljus och vatten som sipprar lite här och där. 

Avslutningsvis har det byggts upp modeller över byn som visar gruvbrytningens utbredning över tiden. 

Museet är värt ett besök tycker vi. Men nu ska vi åka över till järnvägsstationen och invänta morgondagens resa. 

Ha de gött

We 4