En tur till El Rocio igen

Efter gruvbesöket kör vi ner till camping La Aldea i byn El Rocio för att få se hästar i den mysiga byn. Förra året i februari 2016 har jag på bloggen beskrivit byns aktiviteter: El Rocio - hästarnas och sandens by. Läs gärna det inslaget så får du en bakgrund till varför denna by uppfattas som lite speciel av oss. 

Vi kom på fredag eftermiddag och receptionspersonalen sa att det var Sevilla som stod för aktiviteterna denna helg. Bra tänkte vi då blir säkert många fina dressar på de ridande kvinnorna. Men uj, uj, vad folk det var, och dessutom många vandrade till fots. Några av gatorna var T o m avstängda för det ridande folket på grund av folkmassorna. Jag tycker det var synd att det inte var en mindre stad/by den här helgen som svarade för aktiviteterna för då hade det kanske varit fler ridande i action.

             Kyrkoplanen är full av tvåbenta! 

                                     Ett processitionståg på väg till kyrkan 

                 Jag förstår att hästarna har det inte lätt ibland folkmassorna.

Så här skitiga var bilarna på parkeringarna eftersom det regnat rejält dagarna innan vi anlände.

        Åh vad vi saknade de många fina tjejerna som rider damsadel i eleganta ridkläder!

Även på campingen var det vått men inte så gyttjigt som inne i byn. Vi fick i alla fall varit nyttiga och det kändes bra att få bädda rent. 

Nu kommer vi att lämna Spanien och dra mot Portugal. I mars väntar Algarve cup, det vill säga svenska damlandslaget i fotboll kommer att spela bland annat i Albufeira. 

Vi kommer att heja på dom!

We 4

Mining Railway Tour

Rio Tinto järnvägen byggdes 1875 och är en smalspårig järnväg på ca 300 km som gick till varierande ställen i gruvområdet. En sträcka på 84 km byggdes till hamnen i Huelva för förut hade malmen fraktats på åsnor o mulor och det tog 5 dagar. Med den nya järnvägen tog transporten ca 5 timmar. Järnvägen blev en symbol för den industriella revolutionen under slutet av 1800-talet. I området finns rester från en gammal romersk väg som romarna använde när de fraktade silver och koppar från Rio Tinto till Italica i Sevilla. 

1985 kördes sista tåget med malm. Numera transporteras malmen med lastbilar. 

                                Stationshuset där vi köpte våra biljetter

                                             och här är tåget vi åkte med.

Från parkeringen såg vi de gamla brotten och den röda jorden. Fantastisk syn får jag nog säga, det röda blandat med grön markvegetationen.

På kvällen när vi kom sipprade det fram vatten i en liten fåra. Nattens oväder som vi hade, gjorde att den lilla fåran blev till ett helt vattenfall. Lite otur får jag nog säga för  Rio Tintos röda färg späddes ut med nytt vatten och vi fick se mycket skummande vatten längs flodfåran. 

Så vackra stenar kunde jag plocka på flera ställen. Men tyvärr har vi ju begräsat lastutrymme i HB. 

            Även Chivas fick chansen att följa med på tågturen. Eget säte fick han också. 

Vi passerar gamla stationer där brotten nu har övergivits och även arbetsmaterial. 

Det kan tyckas skrämmande att det får ligga kvar i naturen, för det är ju inte vackert att se dessa gamla rostiga järnvägsvagnar. Men jag måste hela tiden tänka på att syftet med detta är att visa hur arbetet gick till förr i tiden. Det är ju ett MUSEUM! 

Men vi får ju också se malm och gamla slagghögar som ligger utefter floden. 

Oförbränt svavel, såg ut som guldhögar

     Hit har det nya regnvattnet ännu inte nått. Nu fårstår jag varför det heter Rio Tinto. Men efter att ha följt  en stor del av floden, skulle jag vilja kalla den för Rio Marron. ( brun) 

                                       

Ja, det är svårt att välja foto, men jag hoppas att jag har kunnat återge lite grand av vad som kan finnas under vår jordskorpa. Det blev över 200 foton så det var inte lätt att välja. 

Med denna tågresa har vi fått se hur hundrafemtio års aktiviteter av gruvdrift påverkat landskapet. Vi fick se en stor mix av färger. Men ur ekologisk synvinkel är detta område totalt förstört.

En historisk utflykt som gav mycket,  men även en tankeställare om hur vår natur lätt kan förstöras när det handlar om dagbrott. Det handlar om  stora sår i naturen.

Googla gärna på Mining Rio Tinto så hittar ni många bilder. 

Ha det gött

We 4

Gruvmuseet Minas de RioTinto

När man är i närheten av Sevilla eller Huelva tycker jag att den som är geologiintresserad (även andra såklart) ska vika av mot Nerva och byn Rio Tinto. Där finns ett museum som visar den gamla gruvindustrin i närområdet. 

Vi som befinner oss i Sevilla  utgår därifrån  och kör A66, N433 och slutligen A476. Alla vägarna är mycket bra och det är inga problem att köra med stora bilar. 

Väl inne i byn kör vi till museet. 

och där finns bra plats för några husbilar. 

Tyvärr glömde jag att ta koordinaterna. Sånt är livet ibland. 

När man besöker museer eller andra attraktioner är det bra att ha körkortet med som visar huruvida man är pensionär eller inte. Pensionärer har nämligen mycket stor rabatt på inträden i Spanien om man är EU-medborgare. 

Museet har en otroligt fin utställning med mineraler och bilder o text som beskriver gruvdriftens historia, tyvärr är allt på spanska. Även damen i kassan pratade bara spanska. Vi kom språkmässigt så långt, att vi förstod, att tåget som vi gärna vill resa med för att se dagbrotten, går inte dagligen. Vi står därför vid järnvägsstationen som ligger 4 km från museet och inväntar fredagens avgång , det går kl 13.00 . På lördag o söndag går tåget 13.20. Verkar vara de enda avgångarna nu under lågsäsong. 

Koordinaterna till tågstationen är N 37 41 20. W 006 33 39.  Parkeringen är stor och vi stod två HB som övernattade där för att invänta dagens turisttransport ner i dagbrottet. 

Staden Rio Tinto med sina 4 000 invånare, är en av de viktigaste i distriktet Huelva. Gruvdriften nådde sin peak i slutet av 1800- och i början av 1900 talet och gav staden dess välstånd och betydelse. Stan hade då ca 200 000 invånare. Gruvbolaget uppförde även ett sjukhus. Stan breder ut sig på flera kullar där engelsmännen, som var inblandade i gruvdriften,  har planterat eucalyptusträd och tall som skulle användas i gruvorna. 

Museet är det första i landet med temat "gruvdrift" och det innehåller en rik skatt som genererats under många år.  

Tyvärr får man inte fotografera, så jag har inga fina bilder på alla mineraler. Däremot tog jag lite här o där, när det var möjligt. 

Fint gammalt tåg med skinnklädda fåtöljer som gick att fälla ner. Troligen 1:a klass!

Den lilla broschyren är den enda  infon som fanns på engelska, den visade en plan över lokalerna och olika tidsepokers brytningar. 

Men det fanns en fantastisk "gruvgång" för barn och även för vuxna om man inte har cellskräck som de  rekonstrustruerat inne i lokalerna. Den  ger en den riktiga känslan av hur det är att jobba i en trång gruva med lite ljus och vatten som sipprar lite här och där. 

Avslutningsvis har det byggts upp modeller över byn som visar gruvbrytningens utbredning över tiden. 

Museet är värt ett besök tycker vi. Men nu ska vi åka över till järnvägsstationen och invänta morgondagens resa. 

Ha de gött

We 4

Tredje delen med Sevilla

Dagarna fortskrider och vi känner oss inte färdiga med Sevilla ännu. För att slippa gå vilse bland alla de trånga gränderna som är ganska likartade så kan man ha Googles map framme med kartan över Barrio Santa Cruz. Men det drar ju lite GB! 

Turistbyråns karta över stan är jättebra men gatunamnen är med apotekartext! Svårt att se i mörker o i solsken. 

Fotade kartan med paddan och sedan är det bara att förstora med tummen o pekfingret. Lätt som en plätt att läsa alla gatunamnen och sannolikheten för att förirra sig i gränderna blir noll. 

5.  Plaza de Espana

Nästan granne med katedralen och palatset ligger Plazan Espana (ser ut som en tehuva på kartan) som byggdes i teatralisk stil. Parken anlades som omgivning till 1929 års Ibero-amerikanska utställning och är utsmyckad med kakelplattor målade med regionala motiv. 

Här skulle jag haft ett bra vidvinkelobjektiv för att få med hela huset. Men inte ens på nätet lyckades jag hitta ett foto med hela byggnaden.

Plaza de España är utan tvekan ett av Europas vackraste torgområden och en promenad här eller en båttur är en rekommendation när man besöker Sevilla. 

Jag tror att ca halva byggnaden är med på kortet. Ja då är det stort! 

                                  Två exakt lika torn i varje ände

                                     

                                                                                    Interiörbilder

Det är svårt att ge en bra beskrivning över denna extravaganta byggnad. Vad den används till nu för tiden är en fråga för oss. Men den är otroligt stor o pampig. 

6. Parker

Sevilla är inte någon stenöken med alla sina vackra husfasader. Runt om i de centrala delarna finns grönområden som ger skugga på sommarhalvåret när temperaturen stiger över 30 gr.  Park Maria Luisa är granne med Plaza Espania och Sevilla stad fick marken i donation av prinsessan Maria Luisa i slutet av 1890-talet.

                          Fantastiska skulpturer och bersåer

                                     Stora vattenanläggningar "Prado de San Sebastian" 

I Jardin del Alcazar hittade vi detta stora träd. Det behövs flera Bengt för att omfamna trädet.

7. Tapas

Självklart ville vi ha några goda tapas typ "Aragosastucket" till lunch. Nästan alla barer och mindre restauranger i centro har tapas på sina menyer. Men de har inga färdiga för visning. Är vi bortskämda med Aragosa som har mängder med färdiga där det bara är att peka på de man vill ha. 

Men problemet löste sig smärtfritt. När vi går en gata och stannar till är det någon som ropar Bengt Olsson inne på en liten bar. Även vi stannade och intog vår lunch där, för det var en gammal kollega från Vänersborg som ropade. 

                                  Lasagnen smakade utmärkt och mätta blev vi.

Nu har vi legat 5 dygn på stellplatsen i Sevilla och känner att vi är ganska färdiga med stan, men lite finns kvar att göra och det får bli nästa gång. I stället fåt vi njuta av alla foton som vi har T ex fasader som denna. 

Vi lämnar Sevilla och är oerhört tacksamma att det var vädret som avgjorde att det blev Sevilla i stället för Sierra Nevada. All input som vi har fått på våra vandringar, besök i olika pampiga byggnader har gett oss så mycket kulturell historia, att vi gör som på alla galor som sänts på SVT World.........TACK Sevilla ......

Nu kommer vi att dra vidare och jag tror att det då kommer att handla om gruvdrift.

Ha det gött

We 4

Andra delen av vår Sevilla tour

Nu var det dax att ta itu med fotvandringen i Sevilla. 

4. Barrio Santa Cruz

Stadsdelen ligger i den äldsta delen av Sevilla bakom stadsmuren som byggdes av romarna under det första århundradet f.Kr och intill Palatset Alcazares och Katedralen. Det är därför mycket lätt för turister att strosa omkring i stadsdelen på egen hand och få uppleva det gamla äkta Sevilla med dess charm och atmosfär. 

Kvarteret har huserat stadens judar både under medeltiden och efter den kristna återerövringen 1248 tills de drevs ut från Spanien våren 1492. 

                               Vi började med att gå igenom en patio vid palatset

Vägen leder ner förbi den gamla porten till en smal sicksack-gränd med låga valv som hindrade människorna att komma in i den judiska stadsdelen på hästryggen. 

                   Springvatten på Calle Juderia

Vi svänger höger in på Calle Agua (vattengatan). Den går längs den gamla stadsmuren och kallas så för vattenledningen som går in i väggen har tidigare levererat vatten till palatset Reales Alcázares. 

                                        

Vi vandrar i en miljö som vi inte är så vana vid att vara i. Santa Cruz är Sevillas mest  pittoreska och ljuvliga område. Stadsdelen kantas av kullerstensgator där det är lätt att vricka fötterna trots bra skor.

                                 

Den kantas ochså av trånga och charmiga barer och restauranger runt omkring. 

                                                   Plaza Dona Elvira

Med sina kullerstenar, fontänen, apelsinträd och kaklade bänkar är detta torg,enligt vår mening, ett av de vackraste torgen i Sevilla. Ett annat torg är 

Plaza Venerables som också är mysigt med sina kaféer och traditionella barer, så det är en bra plats för en liten paus. Torget är uppkallat efter Hospital de Los Venerables Sacerdotes (de ärevärdiga prästerna) men nu är ett konstmuseum. Här var det också lång kö men efter 45 var det vår tur att besöka museet. Att få se kyrkan i denna byggnad var något utöver det vanliga, alla väggar och taket var rikligt utsirade med målningar. 

Även detta hus innehåller en patio med springbrunn och apelsinträd. Fortsätter man sedan ner till Calle Reinoso kommer man till den smalaste gatan i kvarteret  och är därför känd som kyssgatan. För här kan man stå på var sin altan och kyssa grannen, enligt sägnen. 

Efter denna vandringsdag säger vi 

Fortsättning följer