Äntligen var alla läkar- och tandläkarbesök undanstökade, så nu har vi en vecka drygt på oss att fara ut o rasta Helge. Vad ska vi välja ? Högsta vinsten blev Vänern runt.
Vi packar hela onsdagsförmiddagen och vid ettiden rullar vi iväg. Pip-Lisa föreslår E45 upp mot Trollhättan och därefter 44:an till Lidköping. Ett hastigt stopp hos Husvagns Svenssons, det blev endast lite tabletter till dricksvattentanken.
Vi åker genom ett landskap som liknar Alvaret på Öland på många sätt. Det är grönt men samtidigt kargt och berggrunden går i dagen på många ställen. Träden är så vackert gröna.
Nästa stopp blir Kinnekulle naturreservat, en plats som vi besökt många gånger. Men finns det något nytt att se?
Vi stannar till vid Utsikten där vi börjar med en fika. 
l
l Lite glass smakar bra i sommarvärmen
Sedan blir det den sedvanliga vandringen till stenbrottet, för att vandra till fots är ett utmärkt sätt att se berget.
Kinnekulle har många populära vandringsleder där den mest kända är Kinnekulle vandringsled som går runt Kinnekulle och är ca 45 km lång och den går även förbi de flesta sevärdheterna.
I stenbrottet kan man se 40 m av de mäktiga lager kalksten som Kinnekulle är uppbyggt på. De bildades för 400 miljoner år sedan, när Sverige ännu låg under havsytan. Bergarterna är nerifrån och upp: urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas. Ordet diabas kommer jag ihåg att småskolefröken sa, glöm aldrig det.
Sjön har bildats för att Munkängarna skulle få grundvatten!
Står vi på toppen av berget befinner vi oss 263 m över Vänerns yta, men 307 m över havet. Ska dock säga att vi var aldrig upp till den utsiktsplatsen.
Så var det, det här med Alvaret. I turistbroschyrerna besannas mina tankar, det västgötska Alvaret är på pränt. Vid Österplana hed finns det största Alvaret på det svenska fastlandet. Precis som på Öland ser vi gräsmarker och stenmurar.
Men det är inte nog med det, Kinnekulle kallas även för det blommande berget. Trots att det är ett kargt landskap på många ställen finns det mängder med blommor.
Under försommaren bildar ramslöken en grön matta i lövlundarna. Ramslöken är sällsynt i stora delar av Sverige, men mycket talrik på Kinnekulle. De gröna bladen sprider en stark doft av lök.
Vi beger oss till Munkängarna för att få känna på doften. Vad möter oss, jo en scen som vi aldrig skådat vid tidigare besök.
Efter att vandrat runt bland ramslöken tar vi även en titt på herrgårdarna, bl a Hellekis Säteri som funnits där sedan 1597. Det är känt för sin artrika trädgård, konstutställningar och ett härligt café och restaurang med gamla vinrankor i taket.
Stenhuggeriet som ligger där är från 1800-talet. Visningar visar hur det såg ut förr i tiden, med både och utan maskinerna igång. Detta är tydligen en av landets bäst bevarade arbetsplatser från denna tid. Under 1100- och 1200-talen blomstrade stenhuggerierna på Kinnekulle. Många av kyrkorna runtomkring är byggda av kalk- och sandsten. Senare under 1500-hundratalet tillverkades trappstenar, spisar och milstolpar.
Nu har vi bara gjort ett axplock av vad Kinnekulle kan erbjuda. Vi rekommenderar starkt en tur till denna del av Sverige. Gör det gärna vid månadsskiftet maj-juni då ramslöken blommar. Upplevelsen av detta blomsterhav går inte med ord att beskriva.
Ha det gött så kanske vi ses nästa år däruppe vid blomningstid!
We 4
Gud, så vackert och fantastiskt! Tack Ingela, för som alltid en informativ rundvandring!
SvaraRaderaOh! vilka fina bilder och vilken blomsterprakt av Ramslöken. Känns som om vi måste ta en tur åt det hållet någon gång. Ja Sverige har mycket att erbjuda. Tack för fina tips.
SvaraRaderaEftersom blommor ligger inom din intressesfär så måste ni ställa kosan åt Kinnekullehållet vid månadsskiftet maj-juni någon gång för att få se detta fantastiska hav av vita blommor . Först kan man tro att det kommit nysnö för så vitt är det överallt. Men snart har de blommat över, så vi hade en otrolig tur som fick uppleva det. Vi har varit i Kinnekulle många ggr men oftast då i maj och bara fått se "lökknopparna".
RaderaTack Lotta vad gulligt sagt av dig
SvaraRadera